Grrrrrrrr…

Premiär för en  alldeles ny diktfilm av mig och Per Brunskog. Filmen visar de fyra svenska tigrarna som finns i det svenska språket: den frikativa tungrotstigern, den vibrerande tungrotstigern, den frikativa tungspetstigern samt den vibrerande tungspetstigern. Arterna ser nästan likadan ut men har olika läten. Grrrr…

Jag går runt i en fyrkant

Jag och Per Brunskog har samlat våra diktvideos och videoinstalltioner i en enda film, betitlad Jag går runt i en fyrkant. Premiär blir det på Ljungbys kulturnatt. Alltså: På lördag, kl. 16.00, i filmsalen på Ljungbergmuseet visar vi filmen samt berättar om våra verk och vårt samarbete.

Givetvis får vår outråkliga tjäder vara med.

Återgång

Efter en intensiv social samvaro med familj, släkt och vänner återstår endast en liten resthelg innan vardagligheten åter inträder. Det blir säkert bra, men ändå: det är farligt med längre ledighet eftersom man upptäcker att livet kan fyllas med mängder av mening utan att man går till ett jobb varenda dag. 
Hur som helst gläds jag åt att nättidskriften ett lysande namn skickar ut ett nytt maxat nummer.
Dessutom finner jag att min bok refereras till i ett par recensioner. (Se Helsingborgs dagblad och Svenska dagbladet.)
Och i positiva ordalag minsann!

Adjö rundgång!

Sista delen. Ett alldeles, alldeles logiskt avslut.
Farväl till Rundgångsviten. Den får härmed leva sitt eget liv i såväl boken som på nätet.
Nu vill jag vara utan den. Befriad går jag vidare.

Fars ansikte!

Fars dag. En märklig företeelse. Ett talande exempel på hur ofria vi är i den fantastiskt fria kommersialismens klor.
Men skit i det. För stunden i alla fall. En fin dikt av Joar Tiberg kan göra dagen lite intressantare. Dikten är hämtad från samlingen vindutsikter för söndagen (Bonniers, 2001).

Mumlaren!

Jag tror att det är Bengt Emil Johnsons påfund. Mumlaren. En röst man har inom sig. Som ständigt maler på. Ständigt hörbar men svår att att lyssna till. Något fragment hinner man uppfatta men sen glider den undan.
Allt som oftast ganska trivsam men stundtals irriterarande och stressande. ”Säg nåt vettigt eller håll käften” vill man skrika till den. Man?
Jag kan väl knappast lägga ett allmänmänskligt perspektiv på det hela. Jag antar dock att det inte bara i mitt och Bengt Emils huvud det mumlas och mals.
Hur som helst: Sjätte dikten i rundgångsviten.

Fjärde rundgången!

Följetongen fortsätter…