Releasekvällen på Galleri 21

var förstås en ytterst trevlig tillställning. Det blir gärna det när Pequod är i farten. Kvällens program bestod av, förutom poeternas och studenternas, ett föredrag av Maria Engberg, svensk pionär inom forskning rörande digital litteratur. Hennes avhandling Born digital rekommenderas varmt för den som vill sätta sig in djupare i denna genre. Eller helt enkelt hitta inspiration.
Efter presentationer följde läsningar och performance. Pär Thörn, Sveriges enda poet med verkliga rockstjärnekvalitéer, gjorde en lysande uppläsning av något som faktiskt liknande, vilket är ganska ovanligt för honom, en vanlig dikt. Själv upplät jag min performance åt  musikern Jonas Avertoft från bandet Atari cowboy. Natten avslutades senare med djupa och allvarliga diskussioner på Tempo.
Medea (Malmö högskola) som också var arrangör filmade hela kvällen (dock inte på Tempo vilket jag är ganska tacksam över) och nedan kan mina inslag bevittnas. Stort tack till Jonas Avertoft för en fantastisk insats.
Förövrigt börjad Pequods digitala nummer bli färdigt och finns här för allmän beskådning.

Urklippt i Ordkonst

I tidskriften Ordkonsts pinfärska temanummer rörande film finns en artikel om mina och Per Brunskogs filmer signerad Malou Zilliacus. Fantastiskt intressant att läsa. Ja, stundtals vet vi nog inte riktigt vad vi sysslar med och då är det inte så dumt att få läsa hur någon annan upplever våra verk. Efter en genomgång av några filmer skriver Zilliacus så här:

Dessa filmer saknar inte budskap, men de tvingar inte heller på mig en specifik tolkning. Mathiasson och Brunskog ger mig en chans att inte bara hälla rörliga färger i min fantasi utan även fylla den till brädden med toner, såväl klevt bullrande som rytmiskt graciösa. Jag såg, jag lyssnade, och jag tror att jag gillar det.

Värmande läsning i vinterkylan. Köp gärna tidskriften och läs hela artikeln. Den rymmer även en del fina artiklar om andra betydelsefulla filmskapare som Debord, Tarkovskij och Pasolini.

Förövrigt har vi pimpat vår youtube-kanal något. Den ser lite proffsigare ut i alla fall. Hälsa gärna på där. Och god jul förresten.

Läsning på Weld

Läsningen på weld i samband med releasen för LUDOEI var en angenäm upplevelse.  Ett långt, men lekfullt program fyllde kvällen med dikter, filmer, kortföreläsningar, politisk euro-disco, performance osv. Mitt inslag bestod av ljuddikten cirklar, dikterna 1,2,3 och rundgång 3 samt diktvideorna Leda, saker och kniiirrrrrrrk. Bilderna nedan är tagna av Cecilia Grönberg.

Filmpremiär och besök i huvudstaden

Tisdagen, 5/10, medverkar jag vid releasen för tidksften OEIs lek- & spelnummer. Arrangemanget äger rum på Weld och startar 18.30. För detta arrangemang har jag och Per Brunskog filmatiserat ljuddikten kniiirrrrrrrk. Filmen är den dyraste produktionen vi någonsin har gjort. För att få min son att läsa in texten fick jag muta honom med en ny skateboard. Och den var dyr.

kniiirrrrrrrk består av onomatopoetiska ord klippta ur diverse barnböcker. Orden är arrangerade ljudmässigt utan att någon hänsyn har tagits till vad de ursprungligen representerar. I filmen har Per Brunskog tecknat de ursprungligen tänkta betydelserna. Jag anser detta vara vårt vackraste verk någonsin.

Tuggtuggmannen visar sitt rätta ansikte

Tuggtuggmannen har dykt upp lite då och då genom åren, som bilddikt, som ljuddikt, som video. Jag har knappast hymlat med varifrån han kommer; han presenterade sig i samband med att Jan Björklund, för några år sen, på bästa sändningstid i programmet debatt på fullaste allvar propagerade för att Sverige skulle göra gemensam sak med USA, England och Danmark och bomba Irak. Lyckligtvis fick han inget gehör för sin krigshets.
Därefter har de två levt olika liv. Björklund har gjort karriär och blivit partiledare och skolminster och är numera en tung maktperson i Sverige. Tuggtuggmannen har använts av mig som symbol för mina något sämre sidor; när jag skäller på min son eller slänger moralkakor till eleverna jag undervisar. Men ärligt talat, det där är poetiskt och psykologiskt skitsnack. Jag har mycket lite gemensamt med Tuggtuggmannen. Det är dags att riva av honom masken, burkan, eller vad det nu är och visa hans rätta ansikte. Så sker i den nya versionen av videon.

Världspremiär

för videon till dikten ”Ivilla”. Den tillverkades i Per Brunskogs etta i Malmö, lördagen den 6 juni. På nationaldagen alltså! Tre bakfulla genier,  jag, Per och Lobbe, drabbade samman och efter en viss återhämntning skapades stor konst.
 

Rörande ljudpoesi

finner jag en spännande artikel av den isländske poeten Eiríkur Örn Norðdahl. Extra intressant finner jag den vara då han, i avsnitt III, gör en gedigen genomgång av min dikt ”1 2 3”.  Han hittar en del tolkningar jag inte varit medveten om tidigare. På isländska. På  italienska. Och till och med på  japanska.

Lyssning av tystnaden

Tystnaden har fascinerat mig en hel del den senaste tiden. Det finns förstås många orsaker: Teddy Hultbergs fina essä ”Ljudets arkeologer eller allt buller som hörs under en lång tid får en röst” i OEI #28-29-30, Joar Tibergs och Daniella Flomans brevväxling i Kritiker #8 rörande en tyst diktuppläsning av Tiberg, John Cage,  Arvo Pärt och Ekelöf. Tystnaden som idé är spännande och omöjlig att uttömma: ett rum där alla ljud hamnar när de dör ut, ett rum där de uppstår, tystnaden som bild av intet osv. Den mest konkreta orsaken till mitt intresse för tystnaden är mycket enkel: efter ett antal år som musiklärare är en stunds tystnad om dagen ovärderlig.
Den gångna sommarens nattliga nöje bestod till en stor del av att sitta och klippa ihop tystnaden mellan raderna i Ekelöfs dikt ”Tag och skriv”. Resultatet blev en ljuddikt som fått titeln ”Jag är mig fjärran”. Dikten finns nu på youtube och är förstås inte tyst, en hel del händer mellan Ekelöfs rader. Ett tips för att tillgodogöra sig dikten är att följa Arvo Pärts råd: ”Om man närmar sig tystnaden med kärlek kan musik uppstå.”

Tuggtuggmannen hänger med!

Klart att tuggtuggmannen ska hänga med till nya bloggen.
Tuggtuggmannen var från börja en visuell dikt. Därefter gjorde jag en ljudvariant som jag läste in tillsammans med gruppen Megafånerna. I min bok finns bägge versionerna med. Denna tredje version, filmvarianten av dikten, har Per Brunskog gjort.