En bok av kött och ord

Lånade hem ett antal kulturrådsböcker från biblioteket och hittade en liten pärla jag föll för direkt: En bok av kött och ord, av Ulrika Nielsen. Boken är genremässigt svårdefinierad. Så jag låter bli. Första gången jag läser igenom den läser jag mycket snabbt. Boken babblar på och jag låter texten rinna igenom, utan att jag begriper så mycket men tycker ändå att jag har en ganska trivsam stund.
Sen läser jag den lite saktare och och finner att den fortfarande är ganska trivsam och att jag fortfarande inte begriper så mycket men att det inte gör nåt. Boken handlar om begäret att skriva. Ett begär som i Nielsens dikt har mycket gemensamt med det sexuella begäret. Lusten att skriva. Skrivandets lust och rörelse. Alltså skrivandet framför det skrivna, fastslagna, cementerade. Därav det obegripliga. Obegripligheten, inte som en ogenomtränglig mur, utan som ett rörligt landskap omöjligt att överblicka, men där man kan vistas, mening för mening, och trots smärta och lidande finna det vara lustfyllt och behagligt. Som livet skulle man kunna säga, men det är kanske att slå fast för mycket. Bättre att säga att boken handlar om att leva/skriva/läsa. En bok av kött och ord helt enkelt. Och helt underbar. Och inspirerande.