Att bo på hotell i Ljungby
tycks inte vara någon direkt upplyftande erfarenhet, i alla fall inte enligt Björn af Kleen i dagens dn. Vistelsen på hotell Linnéa verkar dock ha inspirerat skribentens formuleringskonst, om än till ganska tunga existentiella liknelser:
Motvilligt har jag tilldelats plats på Linnéa Hotell; entrén påminner om varuintaget på en restaurangkedja – där råvarorna levereras och senare hämtas upp som komposterat avfall. Jag har fått ett rum som delvis ligger under jord. Det känns som ett avsked när jag till slut lägger mig på britsen. En kista hade varit mer passande.
Underbart formulerat.
För balansens skull bör väl även en skildring av en natt på Hotell Terazza tas upp. I bookleten till skivan “För mina tänkta vänner” skriver Thorstein Bergman små anekdoter rörande sina visors tillkomst:
I Ljungby någon gång på senhösten 1972 blev turnéensamheten – som verkligen inte lägger fingrarna emellan när den klipper till – alldeles ohygglig. Stirrande in i en skoningslös väggspegel i ett rum på Hotell Teraza kan man tycka sig ana ett och annat. Om hur det egentligen är, t.ex. Om detta försökte jag skriva.
Låten, som blev till på Ljungbys paradhotell, heter “Skuggorna växer”.
Ja, här i Ljungby tycks verklighetens premisser träda fram.
Idag skiner solen. Det är nästan 20 grader varmt.
Och det är verkligt det med.
Etiketter Björn af Kleen, hotell i ljungby, Ljungby, Skuggorna växer, Thorstein Bergman
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
maj 8, 2011 den 7:00 e m
Jag har också skrivit om den artikeln. Det är särskilt kul för mig som är från Hedemora, bor i Ljungby och vet vem bibliotekarien är…